Den gamla tidsåldern är förbi och den nya tidsåldern har kommit. År efter år och dag efter dag har Gud uträttat många verk. Han kom in i världen och gav sig sedan av. Samma cykel har fortlöpt under många generationer. Idag fortsätter Gud som tidigare att göra det verk som han måste, det verk som han har kvar att fullborda, för än idag har han ännu inte trätt in i vila. Från tiden för skapelsen fram till idag har Gud uträttat många verk, men visste du att det verk som Gud uträttar idag är mycket mer än tidigare och att måttstocken är mycket större? Det är därför jag säger att Gud har uträttat något stort bland människorna. Hela Guds verk är mycket viktigt, för människan eller för Gud, för varje inslag i hans verk har ett samband med människan.

Eftersom Guds verk varken kan ses eller kännas, än mindre ses av världen, hur kan det då vara något stort? Vad är att betrakta som stort? Säkert kan ingen förneka att hela Guds verk kan anses vara stort, men varför säger jag att det verk som Gud uträttar idag är det? När jag säger att Gud har uträttat något stort omfattar det utan tvekan flera mysterier som det återstår för människan att förstå. Låt oss tala om dem nu.

Jesus föddes i en krubba i en tid då man inte kunde acceptera att han fanns, men världen kunde ändå inte stå i vägen för honom, så han levde bland människorna i trettiotre år i Guds omsorg. Under alla dessa levnadsår fick han uppleva hårdheten i världen och prova på livet i misär på jorden. Han åtog sig det tunga ansvaret att bli korsfäst för att förlösa hela mänskligheten. Han förlöste alla syndare som hade levt under Satans domän, och slutligen återvände hans uppståndna kropp till hans viloplats. Nu är Guds nya verk inlett och det är också början på en ny tidsålder. Gud för de förlösta till sitt hus för att påbörja sitt nya frälsningsverk. Den här gången är frälsningsverket grundligare än det var tidigare. Det kommer inte att ske genom att den Helige Ande verkar i människan så att hon kan förändras på egen hand, det kommer inte heller ske genom att Jesu kropp visar sig bland människorna, och minst av allt kommer det att ske på ett annat sätt. Snarare kommer det verket att uträttas och ledas av den inkarnerade Guden själv. Det sker i syfte att föra människan in i det nya verket. Är inte det stort? Gud uträttar inte det verket genom en del av människorna eller genom profetior, utan Gud gör det själv. Somliga kanske säger att detta inte är stort och att det inte kan bringa människan i extas. Trots det vill jag säga till dig att Guds verk inte bara är detta utan något ännu större och ännu mer.

Den här gången kommer Gud för att verka, inte i en andlig kropp utan i en helt vanlig sådan. Det är inte bara kroppen för Guds andra inkarnation utan även den kropp som Gud återvänder i. Det är ett helt vanligt kött. I honom kan du inte se något som skiljer sig från andra, men från honom kan du få de sanningar du aldrig har hört tidigare. Detta obetydliga kött är förkroppsligandet av alla sanningens ord från Gud, det som företar sig Guds verk de sista dagarna och ett uttryck för hela Guds sinnelag för att människan ska lära känna det. Har du inte önskat starkt att få se Gud i himlen? Har du inte önskat starkt att förstå Gud i himlen? Har du inte önskat starkt att få se mänsklighetens slutmål? Han kommer att berätta alla de hemligheter för dig som ingen människa har kunnat berätta och han kommer till och med berätta sanningar för dig som du inte förstår. Han är din port in i riket och din vägvisare in i den nya tidsåldern. Ett sådant vanligt kött innefattar många outgrundliga mysterier. Hans gärningar kan vara ofattbara för dig, men målet med hela det verk som han uträttar är tillräckligt för att du ska se att han inte är simpelt kött som människan tror. För han representerar Guds vilja liksom den omsorg som Gud visar mänskligheten i de sista dagarna. Även om du inte kan höra de ord han talar som tycks skaka himmel och jord eller se hans ögon som blossande flammor, och även om du inte kan känna tuktan av hans järnstav, kan du av hans ord höra ilskan hos Gud och veta att Gud visar medlidande med mänskligheten; du kan se Guds rättfärdiga sinnelag och hans visdom, och dessutom inse vilka bekymmer och vilken omsorg Gud har om hela mänskligheten. Guds verk de sista dagarna är att låta människan se Guden i himlen leva bland människor på jorden samt göra det möjligt för människan att lära känna, lyda, vörda och älska Gud. Det är därför han har återvänt till köttet en andra gång. Även om det människan ser idag är en Gud som är densamma som människan, en Gud med näsa och två ögon, och en obetydlig Gud, ska Gud i slutänden visa er att utan denne mans existens kommer himmel och jord att genomgå en kolossal förändring, utan denne mans existens kommer himlen att fördunklas, jorden att bli kaos och hela mänskligheten att leva i hungersnöd och plågor. Han kommer att visa er att Gud, utan frälsningen från de sista dagarnas inkarnerade Gud, skulle ha tillintetgjort hela mänskligheten i helvetet för länge sedan; utan detta kötts existens skulle ni för alltid vara de främsta av syndare och lik evinnerligen. Ni ska veta att utan detta kötts existens skulle hela mänskligheten möta en oundviklig katastrof och finna det svårt att undkomma Guds mer allvarliga bestraffning av mänskligheten de sista dagarna. Utan detta vanliga kötts födelse skulle ni alla befinna er i ett tillstånd där varken liv eller död kommer, oavsett hur ni söker det. Utan detta kötts existens skulle ni idag inte kunna ta emot sanningen och komma inför Guds tron. Ni skulle snarare bli straffade av Gud för era svåra synder. Vet ni? Om det inte vore för Guds återgång till köttet skulle ingen ha möjlighet till frälsning, och om det inte vore för att det köttet kom skulle Gud för länge sedan ha avslutat den gamla tidsåldern. Kan du i sådana fall fortfarande avvisa den andra inkarnationen av Gud? När du kan dra så stor nytta av denne vanlige man, varför skulle du då inte villigt acceptera honom?

Guds verk är det som du inte kan begripa. Om du varken kan fatta om ditt beslut är riktigt eller veta om Guds verk kan ha framgång, varför inte pröva din lycka och se om denne vanlige man är till stor hjälp för dig och om Gud har utfört ett stort verk. Men jag måste berätta för dig att människorna på Noas tid hade ätit och druckit, gift sig och gift bort i en sådan omfattning att det blev outhärdligt för Gud att bevittna, så han sände en väldig översvämning för att förstöra mänskligheten och lämnade bara Noas familj på åtta kvar samt fåglar och djur av alla slag. Men i de sista dagarna är de som Gud behåller alla de som har varit lojala mot honom fram till slutet. Även om båda var tider av stort fördärv som var outhärdligt för Gud att bevittna, och mänskligheten i båda tidsåldrarna var så fördärvad att den förnekade Gud som Herre, blev alla människor på Noas tid tillintetgjorda av Gud. Mänskligheten i båda tidsåldrarna har bedrövat Gud väldigt, men Gud har fortsatt vara tålmodig med människorna de sista dagarna fram till nu. Hur kommer det sig? Har ni aldrig funderat över det? Om ni verkligen inte vet, så låt mig berätta det för er. Anledningen till att Gud kan behandla människorna nådigt de sista dagarna är inte att de är mindre fördärvade än människorna på Noas tid eller att de har visat ånger inför Gud, än mindre är det för att Gud inte står ut med att tillintetgöra människorna i de sista dagarna då tekniken har avancerat. Snarare beror det på att Gud har ett verk att utföra i en grupp människor de sista dagarna och det kommer att göras av den inkarnerade Guden själv. Dessutom ska Gud välja en del av den gruppen som föremål för sin frälsning, frukten av hans förvaltningsplan, och föra dessa människor med sig in i nästa tidsålder. Därför har det pris som betalats av Gud, oavsett vad, helt och hållet varit en förberedelse för hans inkarnationsverk de sista dagarna. Allt ni har idag är på grund av det köttet. Det är för att Gud lever i köttet som ni har möjlighet att leva. All lycka har vunnits på grund av denne vanlige man. Inte bara det, i slutänden ska alla nationer tillbe denne vanlige man och även tacka och lyda denne obetydlige man. För det är han som har kommit med sanningen, livet och vägen för att rädda hela mänskligheten, för att lindra konflikten mellan Gud och människan, föra Gud och människan närmare varandra och förmedla tankar mellan Gud och människan. Det är också han som har kommit med ännu större ära till Gud. Är inte en vanlig man som denne värd din tillit och beundran? Är inte ett sådant vanligt kött redo att kallas Kristus? Kan inte en sådan vanlig man vara uttrycket för Gud bland människor? Är inte en sådan man, som hjälper mänskligheten att slippa katastrofer, värd din kärlek och värd att hålla fast vid? Om du avvisar de sanningar som hans mun yttrar och även avskyr att han finns ibland er, vilket blir ditt öde då?

Hela Guds verk de sista dagarna utförs av denne vanlige man. Han kommer att skänka dig allt och vidare kan han bestämma allt över dig. Kan en sådan man vara som du tror: en man så enkel att han inte förtjänar att nämnas? Är hans sanning inte nog för att övertyga dig helt? Är vittnesbördet om hans gärningar inte tillräckligt för att övertyga dig helt? Eller är det så att vägen han leder dig på inte är värd för dig att följa? Vad är det som får dig att känna illvilja mot honom och avvisa honom och dra dig undan honom? Det är han som uttrycker sanningen, det är han som erbjuder sanningen och det är han som gör att du kan ha en väg att färdas på. Kan det vara så att du fortfarande inte kan finna spåren av Guds verk i dessa sanningar? Utan Jesu verk kunde mänskligheten inte ha kommit ner från korset, men utan inkarnationen idag kunde de som kom ner från korset aldrig bli anbefallna av Gud eller träda in i den nya tidsåldern. Utan denne vanlige mans ankomst skulle ni aldrig ha möjlighet eller vara berättigade att se Guds sanna ansikte, för ni är alla sådana som för länge sedan borde ha blivit tillintetgjorda. Genom ankomsten av den andra inkarnationen av Gud har Gud förlåtit er och visat er barmhärtighet. Oberoende av det är de ord jag måste lämna er med i slutänden dessa: Denne vanlige man, som är den inkarnerade Guden, är livsavgörande för er. Detta är det stora som Gud redan har uträttat bland människor.

I flera tusen år har människan längtat efter att få se Frälsarens ankomst. Människan har längtat efter att få skåda Frälsaren Jesus på ett vitt moln när han personligen nedstiger bland dem som har åstundat och väntat ivrigt på honom i tusentals år. Människan har längtat efter att Frälsaren ska återvända och återförenas med folket, det vill säga att Frälsaren Jesus ska komma tillbaka till det folk som han varit skild från i tusentals år. Och människan hoppas att han än en gång ska utföra det återlösningsverk som han gjorde bland judarna, vara medkännande och kärleksfull mot människan, förlåta människans synder, bära människans synder och även bära människans alla överträdelser och befria människan från synd. De längtar efter att Frälsaren Jesus ska vara den samme som förr – en Frälsare som är älskvärd, blid och vördnadsfull, som aldrig är vred på människan och som aldrig förebrår människan. Denne Frälsare förlåter och bär alla människans synder och dör till och med på korset för människan igen. Sedan Jesus gav sig av har de lärjungar som följde honom, och alla de helgon som blev räddade tack vare hans namn, längtat desperat efter honom och väntat på honom. Alla de som blev räddade av Jesus Kristi nåd under nådens tidsålder har åstundat den lyckliga dagen under de sista dagarna, då Frälsaren Jesus kommer på ett vitt moln och framträder bland människor. Det är naturligtvis också den gemensamma önskan hos alla dem som accepterar Frälsaren Jesu namn idag. Över hela universum har alla de som känner till Frälsaren Jesu frälsning väntat desperat på Jesus Kristi plötsliga ankomst, för att orden ska uppfyllas från Jesus när han var på jorden: ”Jag ska komma på samma sätt som jag gav mig av”. Människan tror att Jesus, efter korsfästelsen och uppståndelsen, återvände till himlen på ett vitt moln och intog sin plats på den Högstes högra sida. Människan föreställer sig att Jesus de sista dagarna likaledes ska nedstiga, återigen på ett vitt moln (det molnet syftar på det moln som Jesus färdades på när han återvände till himlen), bland dem som har längtat desperat efter honom i tusentals år, och att han ska se ut och vara klädd som en jude. Efter att ha framträtt för människorna ska han skänka dem mat och göra så att levande vatten strömmar fram till dem och leva bland människorna, full av nåd och kärlek, levande och verklig. Och så vidare. Men Frälsaren Jesus gjorde inte det. Han gjorde motsatsen till det som människan föreställde sig. Han kom inte till dem som hade längtat efter hans återkomst och framträdde inte för alla människor när han färdades på det vita molnet. Han har redan kommit, men människan känner honom inte och är fortfarande ovetande om hans ankomst. Människan väntar bara planlöst på honom, omedveten om att han redan har nedstigit på ett ”vitt moln” (det moln som är hans ande, hans ord och hela hans sinnelag och allt som han är) och ingår nu i en grupp övervinnare som han ska göra fullständiga under de sista dagarna. Människan vet inte följande: Även om den helige Frälsaren Jesus är full av tillgivenhet och kärlek till människan, hur skulle han kunna verka i ”tempel” som bebos av smuts och orena andar? Fastän människan har väntat på hans ankomst, hur skulle han kunna visa sig för dem som äter de orättfärdigas kött, dricker de orättfärdigas blod, bär de orättfärdigas kläder, som tror på honom men inte känner honom och som ständigt utpressar honom? Människan vet bara att Frälsaren Jesus är full av kärlek och medkänsla och är syndoffret fyllt av återlösning. Men människan har ingen aning om att han också är Gud själv som flödar över av rättfärdighet, majestät, vrede och dom och äger auktoritet och är full av värdighet. Så även om människan väntar ivrigt på och åstundar Återlösarens återkomst och även om himlen bevekas av människans böner, framträder inte Frälsaren Jesus för dem som tror på honom men inte känner honom.

”Jehova” är det namn jag tog under mitt verk i Israel och det betyder israeliternas (Guds utvalda folk) Gud som kan ha medlidande med människan, förbanna människan och vägleda människans liv. Det betyder den Gud som äger stor makt och är full av visdom. ”Jesus” är Immanuel och det betyder syndoffret som är fullt av kärlek, fullt av medkänsla och återlöser människan. Han uträttade nådens tidsålders verk och representerar nådens tidsålder och kan endast representera en del av förvaltningsplanen. Det vill säga att endast Jehova är Gud för det utvalda folket i Israel, Abrahams Gud, Isaks Gud, Jakobs Gud, Moses Gud och hela Israels folks Gud. Därför tillber alla israeliter i den nuvarande tidsåldern, bortsett från Judas stam, Jehova. De offrar till honom på altaret och tjänar honom i prästernas kåpor i templet. Det de hoppas på är att Jehova ska visa sig igen. Endast Jesus är mänsklighetens återlösare. Han är syndoffret som frälste människan från synd. Det innebär att namnet Jesus kom från nådens tidsålder och existerade till följd av återlösningsverket i nådens tidsålder. Namnet Jesus existerade för att människor i nådens tidsålder skulle kunna födas på nytt och bli frälsta, och det är ett särskilt namn för hela mänsklighetens återlösning. Och därför representerar namnet Jesus återlösningsverket och betecknar nådens tidsålder. Namnet Jehova är ett särskilt namn för Israels folk som levde under lagen. I varje tidsålder och varje stadium av verk är mitt namn inte ogrundat utan har en representativ innebörd: Varje namn representerar en tidsålder. ”Jehova” representerar lagens tidsålder och är hedersbenämningen på den Gud som tillbads av folket i Israel. ”Jesus” representerar nådens tidsålder och är namnet på Guden för alla dem som återlöstes under nådens tidsålder. Om människan fortsätter längta efter Frälsaren Jesu ankomst under de sista dagarna och fortsätter förvänta sig att han ska komma i den avbild han hade i Judeen, då skulle hela den sextusenåriga förvaltningsplanen upphöra i återlösningens tidsålder och inte kunna fortskrida längre än så. Vidare skulle de sista dagarna aldrig komma och tidsåldern skulle aldrig föras till sitt slut. Det beror på att Frälsaren Jesus bara är till för mänsklighetens återlösning och frälsning. Jag tog namnet Jesus för alla syndares skull i nådens tidsålder och det är inte det namn under vilket jag ska föra hela mänskligheten till ett slut. Även om Jehova, Jesus och Messias alla representerar min Ande betecknar dessa namn endast de olika tidsåldrarna i min förvaltningsplan och representerar inte mig i min helhet. De namn som människor på jorden kallar mig kan inte uttrycka hela mitt sinnelag och allt som jag är. De är endast olika namn som jag kallas under olika tidsåldrar. Och därför, när den slutliga tidsåldern – de sista dagarnas tidsålder – kommer, ska mitt namn ändras igen. Jag ska inte kallas Jehova, eller Jesus, än mindre Messias, utan kallas den mäktige Allsmäktige Gud själv, och under detta namn ska jag föra hela tidsåldern till ett slut. En gång var jag känd som Jehova. Jag kallades även Messias, och människor kallade mig en gång Frälsaren Jesus för att de älskade och respekterade mig. Men idag är jag inte den Jehova eller Jesus som människor kände förr i tiden – jag är den Gud som har återvänt i de sista dagarna, den Gud som ska föra tidsåldern till ett slut. Jag är den Gud själv som reser sig vid världens ändar, uppfylld av hela mitt sinnelag och full av auktoritet, ära och härlighet. Människor har aldrig engagerat sig i mig, har aldrig känt mig och har alltid varit ovetande om mitt sinnelag. Från världens skapelse fram till idag har inte en enda människa sett mig. Detta är den Gud som framträder för människan under de sista dagarna men är dold bland människor. Han uppehåller sig bland människorna, sann och verklig, som den brinnande solen och den flammande elden, fylld med makt och överflödande med auktoritet. Det finns inte en enda person eller sak som inte ska dömas av mina ord och inte en enda person eller sak som inte ska renas med brinnande eld. Till sist ska alla nationer välsignas till följd av mina ord och även slås i stycken till följd av mina ord. På det viset ska alla folk under de sista dagarna se att jag är Frälsaren som har återvänt, jag är den Allsmäktige Gud som erövrar hela mänskligheten och en gång var jag syndoffret för människan, men under de sista dagarna blir jag också solens lågor som bränner allt, liksom rättfärdighetens sol som blottlägger alla ting. Sådant är mitt verk i de sista dagarna. Jag tog det namnet och äger det sinnelaget för att alla ska se att jag är en rättfärdig Gud, att jag är den brinnande solen och den flammande elden. Det är så att alla ska kunna tillbe mig, den ende sanne Guden, och så att de kan se mitt sanna ansikte: Jag är inte bara israeliternas Gud och inte bara Återlösaren – jag är Gud över alla skapade varelser i himlen och på jorden och i haven.

När Frälsaren kommer under de sista dagarna skulle det, om han fortfarande kallades Jesus och än en gång föddes i Judeen och utförde sitt verk i Judeen, bevisa att jag endast skapade Israels folk och endast återlöste Israels folk och att jag inte har något att göra med hedningarna. Skulle inte det motsäga mina ord att ”Jag är Herren som skapade himlarna och jorden och alla ting”? Jag lämnade Judeen och utför mitt verk bland hedningarna för att jag inte bara är Gud för folket i Israel utan alla skapade varelsers Gud. Jag framträder bland hedningarna under de sista dagarna för att jag inte bara är Jehova, Gud för folket i Israel, utan för att jag dessutom är Skaparen av alla mina utvalda bland hedningarna. Jag skapade inte bara Israel, Egypten och Libanon utan jag skapade även alla hedniska nationer bortom Israel. Och på grund av det är jag Herre över alla skapade varelser. Jag använde bara Israel som utgångspunkt för mitt verk, nyttjade Judeen och Galileen som fästen för mitt återlösningsverk och använder de hedniska nationerna som den bas från vilken jag kommer att föra hela tidsåldern till ett slut. Jag utförde två stadier av verket i Israel (de två stadierna av verket i lagens tidsålder och nådens tidsålder) och jag har genomfört ytterligare två stadier av verket (nådens tidsålder och rikets tidsålder) överallt i länderna bortom Israel. Bland hedningarna kommer jag att utföra erövrandets verk och därmed avsluta tidsåldern. Om människan fortsätter kalla mig Jesus Kristus men inte vet att jag har inlett en ny tidsålder under de sista dagarna och har påbörjat ett nytt verk, och om människan fortsätter att tvångsmässigt vänta på Frälsaren Jesu ankomst, ska jag kalla människor som dessa för dem som inte tror på mig. Det är personer som inte känner mig och deras tro på mig är ett bedrägeri. Skulle sådana människor kunna se Frälsaren Jesu ankomst från himlen? Det de väntar på är inte min ankomst utan ankomsten av judarnas kung. De längtar inte efter att jag ska tillintetgöra denna orena gamla värld utan väntar istället ivrigt på att Jesus ska komma en andra gång, varefter de ska bli återlösa. De ser fram emot att Jesus än en gång ska återlösa hela mänskligheten från detta besudlade och orättfärdiga land. Hur kan sådana människor bli de som fullbordar mitt verk under de sista dagarna? Människans begär kan inte utföra mina önskningar eller uträtta mitt verk, för människan beundrar eller uppskattar bara det verk som jag har uträttat tidigare och har ingen aning om att jag är Gud själv som alltid är ny och aldrig gammal. Människan vet endast att jag är Jehova, och Jesus, och har ingen aning om jag är den siste, den som ska föra mänskligheten till ett slut. Allt det som människan längtar efter och känner till kommer från hennes egen uppfattning, och det är endast det som hon kan se med sina egna ögon. Det är inte i linje med det verk jag utför utan i disharmoni med detta. Om mitt verk leddes i enlighet med människans idéer, när det skulle det då sluta? När skulle mänskligheten träda in i vila? Och hur skulle jag kunna träda in i sabbaten, den sjunde dagen? Jag verkar enligt min plan, enligt mitt syfte och inte enligt människans intentioner.